söndag 14 november 2010

Sorg

Dagarna har rusat fram denna vecka och någon stund för tankar har knappast funnits. Men i dag vaknar jag med tyngd, Isak har i dag hemma match och det man skjuter ifrån sig blir i dag påminnt igen vare sig man vill eller ej. Moster och M som planerat att äntligen få se Isak på plan. Men så blir det ej...det är förbannat tungt!! Så jävla orättvist. Varför min fina pojk, kunde inte skiten hamnat hos mig istället? Är så rädd att hans liv nu kanske tar andra vändningar. Han sa efter träningen i fredags att det var jobbigt att vara där. När kommer hans fall, håller han ihop dom 2 månader vi ska vänta?
Nu ska jag gå upp och väcka honom, han är trött av medicinerna. Han ska fram till sina kompisar och titta. Vad det ska göra ont i honom, älskade unge.

Ha en bra söndag!
Själv ska jag hänga ihop en dag till.

Kram Petra

2 kommentarer:

  1. Förstår att det känns hemskt ut. Det är hemskt att se att dom lider och man själv ska orka hålla modet uppe. Tänker på er. Kram Carina

    SvaraRadera
  2. Stackars Isak....lider med honom. Hoppas dom kommer fram till en bra lösning för honom så han får bli frisk igen och fortsätta med de han brinner för. Kram kusin Cathrine

    SvaraRadera