Hemma igen

I går kväll kom vi då hem efter vår lasarettetvistelse. Känns som om vi har varit borta flera veckor. Allt har gått i ett och man har bara mottagit all information försökt att vara lyhörd för att förstå. Nu sitter man här tom och urvriden som en gammal disktrasa. Informationen man fått spelas upp igen och igen ,sen helt plötsligt känns allt som vanligt till att lika snabbt starta det inspelade bandet i hjärnan igen. Vad har hänt?

Detta har vi med oss hem. En exakt diagnos är ännu inte ställd utan i dagsläget så går läkarna på misstankar. Vi vet att det vid att par ekgn har varit för långa QTtider och det är i dom + att Isak svimmat vid ansträngning som deras misstankar ligger. Det vi får göra nu är att vänta på blodprovs besked i ca 2 mån. Där kan dom se om det är genetiskt och om det är som dom misstänker en medfödd störning i hjärtrythmen. Han har redan nu fått mediciner och han får inte idrotta eller på någotvis ta ut sig.

Det första vi gjorde på väg hem i går kväll var att stanna på Isaks innebandyträning. Fy fan vad vilket hårt slag det blir om diagnosen skulle bli så att han inte kan fortsätta med det han lever för. Det är det som absolut påverkar honom mest just nu och jag lider med honom. För honom finns inget annat. Visst vi ska inte måla fan på väggen än och vi ska vara tacksamma för mycket. Han har haft tur också att detta upptäcktes i tid 1 på 5000 drabbas av detta så det är ovanligt och svårupptäckt. Han har haft en makalös stab av duktiga människor i kring sig och dom tänker fortsätta leta och undersöka honom. Han är fortfarande samma Isak med ett friskt hjärta det är bara dom elektriska inpulserna som spökar. Det är dom som gör att hjärtat rusar och att han sen tuppar av och visst det i sig kunde ha blivit allvarligt. Men han lever och ska göra men kanske hans liv blir lite annat än han/vi tänkt oss.
Tankarna far upp och ner och just nu är jag inte så tacksam Jag vill att Isak ska må bra och få syssla med det han brinner för det är inte rättvist !!!!!!!

Vet inte alls vilka ni är som läser bloggen men jag vill säga att vi svarar gärna på frågor om ni har. Vi har varken hunnit eller orkat ringa runt men vi insåg att det är inte bara vi som älskar Isak. Många av Isaks innebandy/fotbolls kompisar som sett honom tuppa av ett par gånger nu funderar också så klart. Träningen i går avslutades med att killarna fick ställa frågor till oss med funderingar dom hade. Så är det en förälder som läser här och har ett barn som funderar, hör av er ! Tror att det är jätte viktigt att killarna pratar om det här.

Sara jag vet att du läser :) Isak berättade stolt för sin mormor i går att H skulle nog ringa upp honom och fråga om han kunde få träna det yngre laget så länge. Tränarna kring Isak är så mycket mera än tränare vilka underbara människor. Hoppas att alla förstår vilket jobb som läggs ner !! Vi föräldrar behöver inse detta och ge dom den kredd dom förtjänar finns allt för många som bara orkar klaga! Bara att ta sig tid att åka in och finnas hos oss i 4 timmar för att spela kort/spel det betyder makalöst mycket !!

Var rädda om varandra!
Kram Petra