Djupet

I dag har jag snuddat vid dom mörka känslorna i djupet. Efter en intensiv tid i våra liv sen pappas tunga cancer besked och det fruktansvärda för två veckor sen har inte luckorna varit många precis. Trodde att jag i dag skulle få chansen till en uns andhämtning med målet att få i en tvättmaskin. Men som ni läste förut så vill någon nått annat. Med en sjuk mormor så släpper man givetvis allt och fixar det. För mig fick det då bli att åka mot Sågmyra i stället för Magnus. Nu gick allt bra på akuten och dom fick åka hem ganska snart men stackars M fick naturligtvis huvudvärk på kuppen så jag tyckte absolut att han skulle fortsätta hemmåt för att vila. Framåt 16 dök han sen upp i butiken för att göra ett kvällspass och jag skulle bege mig hem med ett stopp för stor handling på vägen. Men på någotvis så såg nog M något som inte jag såg för han ändrade sin plan och bestämde sig för att åka efter mig så att vi kunde handla tillsammans. På väg hem känner jag hur det börjar susa i öronen, vägen blir allt svårare att se och det känns som om en häst sparkat till mig hårt bak i ryggen och punkterat högra lungan. Börjar att känna mig rätt rädd och beslutar mig för att parkera och ringa Magnus. När han svarar så kommer gråten och det känns tungt att andas. Dröjer bara några minuter innan han hoppar in i bilen och ber mig att andas djupt nere i magen. Min älskade man stryker mig över ryggen och vi blir sittande där rätt länge tills det ger med sig. Samlar mig ändå rätt bra även om man i kroppen är mör (det känns som ett maraton) och bestämmer mig för att åka hem och Magnus får åka till affären. Var livrädd för att braka i hop igen, lite bubblar upp igen när jag pratar med mamma. Men jag vill vara stark för hennes skull hon har nog med pappa och Isak. Ja nu orkar jag inte gå in på flera detaljer då jag funderat mycket över att skriva just detta, känns väldigt personligt. Men i min tro att detta kan hjälpa andra så bjuder jag på detta. Jag är så lycklig över att så många ser mig som stark och så många som säger att jag och Magnus är starka i hop. Vi har pratat mycket om det och hur glada vi är över det. Men även jag har en gräns fast än att jag själv inte vill veta av den för jag har inte tid. Visst har jag tid att gråta lite och tro mig det har jag gjort men att klappa igenom totalt det skulle vara jävligt tufft.
Men i dag vände vi på det tillsammans, jag och Lovis tappade upp ett varmt bad släckte alla lampor och tände ljus sen blev det kortspel med Isak och Mange tog i och startade en tvättmaskin! Älskade Familj.

Stor Kram till alla
och då menar jag Alla
Är verkligen överväldigad av alla mail, sms och kommetarer det betyder makalöst mycket ska ni veta. Ni finns i mina tankar även om jag inte hunnit svara er alla.

Petra