Vi blev i dag i af uppringda men jag orkar inte berätta något just nu mera än vår kamp har gjort att vi lyckats ta ett litet kliv framåt. Men vi har mycket mera kvar att jobba med...
En go människa beskrev det så bra i dag på FB
Skickar en kram till Petra, vi var ju (som vi pratat om innan) inte i riktigt samma sits men jag förstår och känner igen hopplösheten med vården, hur tiden bara går och hur man aldrig får nåt besked. Och de där laddningarna och urladdningarna minns jag otroligt väl. Hur man bara var tömd på energi
Det är exakt så det känns och nu är man tom och huvudet värker och kroppen är allmänt seg, man vinglar fram lite när man går. Urladdning är bara förnamnet.
Berättar mera när det kommit lite ork tillbaka igen.
Kram Petra
Skickar en kram med styrka i till dig/er i alla fall!
SvaraRaderaKRAAAAMM