Det har varit så täta händelser på slutet att jag inte haft ork över för att skriva eller ja egentligen inte ork över för något. Har haft en vidrig huvudvärk i 5 dagar och jag känner mig allmänt groggy och ostabil, inte ostabil ledsen utan kroppen är tung, trött, vinglig och ögonen ser suddigt benen går lite dit dom själva vill.
Läste i dag ett reportage i pralin som fick mig att tänka tillbaka på vår blogg
mamma Anna satt ord på varför jag själv började... Hon säger - Det är så många som frågar och jag känner mig skyldig att svara, men jag orkar inte svara på sms, jag orkar inte svara på telefonsamtal så varför inte skriva här på bloggen. I första hand för Saras skull och i andra hand för min egen och i tredje hand för alla andras skull. - Det jag skriver är inte alltid genomtänkt utan jag skriver ner det jag känner för stunden här och nu.
För mig var det så skönt att läsa och reportaget slutar med att Anna säger att det värsta just nu är ovissheten. Jag kan inte mera än hålla med även om våra historier är olika så finns ändå samma funderingar och tankar och jag tror att det är viktigt att vi delar med oss av dom. Man ska inte behöva känna sig ensam i det man går igenom.
Ta er en stund och läs reportaget
Just nu har det varit en sån period att man inte orkar prata så mycket om det man vill inte riktigt påminna sig. Påmind har vi blivit så ofta ändå på slutet. I går var också vår sjuka pappa/morfar/svärfar i väg och fick sina kvartalsbesked som inte alls var positiva. Värderna har ökat igen och nu väntar en op om 3-4 veckor lagomt med Isaks ultraljud på hans något förstorade vänstra hjärtkammare. Nu hoppas jag på en lite lugnare period så att vi har en uns kraft att klara det.
har en heldel att berätta också om hur långt vi kommit i vår läkarkamp men nu får det vara nog för i dag =)
Kram Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar