Det känns som om tiden står still, jag har svårt att få luft.Tiden som annars bara rusar fram tom åren går fort nu för tiden. Men inte nu..detta samtal från en läkare som avgör så mycket. Känslan är som när man var lite och väntade på sin födelsedag eller julafton dagarna var som en hel evighet. Men nu är jag vuxen och väntar inte alls på något man vill vänta på, bara tanken på det är hemsk. Visst är det så att man själv blir äldre och visst är det så att man vet att man en dag står innför dagen att ta faväl av sina föräldrar men inte nu, det är lite för tidigt.
Måste mitt i allt skicka massor av Kärlek till min älskade man som är på jobbet och kämpar fast jag vet att han lider precis lika mycket som mig. Såg nu när jag klev upp ett treorör i papperskorgen han får så lätt migrän/huvudvärk nu för tiden. Vet inte hur min familj klarat sig utan dig. Du var den första mamma ringde när dettta besked kom även när min moster gick bort i en fruktansvärd motorcykel olycka vände sig mamma först till dig. Du är en klippa du är så unik och vi älskar Dig i massor.
Kram Petra
Kram Petra
Nu börjar jag bli smått galen på den där sjukhusdoktorn som inte kan ringa och säga som det är. Vad är det för sätt?
SvaraRaderaDet är då tur att ni har varandra. Men man vill ju veta. Tycker att detta verkar ytterst konstigt alltså.
Jag fattar inte heller att man ska skära ner på personal när det är så mycket under sommaren. Man undrar hur de ser på människor.
Ta en dag i taget ni goa och så får vi verkligen hoppas på att det händer något snart, något positivt också.
Stor kram från Stina som tänker på er varendaste dag.