Mina tankar

När jag startade denna blogg brevid vår egen så var det först en rolig grej för våra barn. Ett nytt sätt att spara bilder med text för att sen se tillbaka och minnas. I dag framkallar vi ju inte bilder på samma sätt som förr så jag tyckte det var ett bra sätt att lite grann ha ett öppet fotoalbum. Barnen allra helst Lovis älskar att titta på gamla inlägg vi gjort och minnas.

När vi sen startade vårat köksbygge så var det också ett jätte bra sätt att dokumentera byggets händelser. Att sen familj, vänner och andra kan titta och kanske inspireras av oss känns bara roligt. Min pappa har alltid fotograferat och framförallt dokumentert allt i princip. När man var liten så forstod man inte riktigt värdet i allt han gjorde men det gör jag i dag. Fotograferandet har jag absolut fått ifrån honom.

Jag trodde däremot aldrig i min vildaste fantasi att jag sedan skulle behöva skriva av mig och bevara mina tankar här om något så fruktansvärt som en sjukdom vid namn cancer.

Jag vet inte alls om detta är rätt men jag har inget reccept på livet utan har alltid försökt känna vad som känns rätt i hjärtat.
Mycket har nu hänt på bara några få dagar och jag vill minnas allt, jag vill att barnen ska kunna minnas även detta via bloggen när dom blir större.
Kanske finns det någon läsare i samma situation som kan känna igen sig och bli hjälpt i sina tankar. Kan jag hjälpa en eller kanske två så gör det mig lycklig i all sorg.

Behöver nu lite sömn för att orka morgondagens arbete berättar mera en annan gång. Våra barns funderingar och frågor. Lovis som redan hunnit med en heldel klokheter och råd till oss andra.

Här kommer en bild på Lovis och morfar från i morse.
Kärlek

Kram och godnatt
Petra