VACUM

Har nu jobbat några timmar och släppt dom fruktasvärda tankarna emellanåt. Känner att det är ett måste om man överhuvudtaget ska orka.

I Maj fick vi redan på att min pappas PSA värden var för höga vilket betyder prostatacancer. Vi pratade med människor omkring oss och förstod att detta är väldigt vanligt och att det ordnar sig för dom flesta. Pappa fick sen vänta 1 månad på att få komma och lämna flera prover så i slutet av juli fick han en tid för det. Efter det så var väntetiden än en gång 1 månad för att sen få provsvaren. Under tiden han han kolla med andra vad dom gjort då det finns lite olika alternativ vid prostatacancer. Gud så svårt operation, titthållsoperation, medicin m,m
Men i tisdags när så beskedet skulle komma så fick vi vår första chock. Cancern hade spridit sig så nu väntade i stället röntgen för att se mer. Tur nog ringde dom upp snabbt då dom fått en återbuds tid dagen efter. Vad väntade nu strålning, cellgifter...

På torsdag em ringer sen telefonen pappa är ensam hemma och får beskedet att det hade spridit sig och att det fanns inga behanlingar att göra förutom bromsmediciner...chock! Mer vet vi inte då det är semestertider, helt sjukt får det gå till så här. Först samtalet och sen har ingen tid för människor i chock med massor av funderingar.

Ja så ligger det till...
Jag är så tacksam över att mina föräldrar gett mig tillstånd att få skriva ner mina tankar då jag behöver få ut dom någonstans. Ni som känner oss vet att jag inte precis kan lämna jobbet utan behöver bita i hop. När det sen väller över är detta ett sätt att få bearbeta.
Tack ni som skrivit något, ord betyder så mycket.
Eller som min pappa sa till mig och Magnus häromdagen. Kämpa tillsammans och kom i håg en klapp kan betyda såå Mycket. Det är så sant mer behövs inte i bland.

Barnen hanterar detta på lite olika vis men nu väntar matlagning så det lämnar jag till nästa "avskrivning"

Kram alla goa
/ Petra