Att kliva upp till..massor av blandade känslor. Dagarna sen i Torsdagskväll känns som evigheter men ändå inte. Nu kommer funderingar och frågor. Pappa kom upp i går morse och det syns att tankarna och frågorna är många. Det är så konstigt att det bara via ett telefon samtal kom ett besked och att vi sen inte fått veta mera.Vet bara att dom lovat att höra av sig innan tors. Vi undrar ju mycket varför dom beslutat att inte ge någon form av behandling förutom bromsmedicinen. Pappa sa just det att alla brukar få strålning varför inte han ? Vi hoppas att få mycket bättre besked när dom nu har tid att ringa upp en cancer patient som endast fått beskedet per telefon att det verkar vara försent! Försent för vad !!????
Morfar berättade för mormor att Lovis suttit brevid honom när han låg på soffan och frågat Var har du ont morfar? Morfar tog sig åt magen, då maserade Lovis honom en stund för att sen fråga Hur mycket cancer har du morfar?
Morfar berättade för mormor att Lovis suttit brevid honom när han låg på soffan och frågat Var har du ont morfar? Morfar tog sig åt magen, då maserade Lovis honom en stund för att sen fråga Hur mycket cancer har du morfar?
Senare den kvällen grillade jag och Magnus och gick sen ner och bjöd våra grannar på mat.
Helt plötsligt höjer Lovis glaset och säger Nu skålar vi för morfar för att han lever här än i dag!
Ja vad säger man Lovis avgudar sin morfar och försöker just nu att få oss alla att må bra. Hon sa till mig när vi skulle åka och jobba i lördags Nu gråter du inte på vägen dit för då förstör du sminket! Vår lill morsa som jag är rädd tar på sig för mycket.
Nej nu lär jag sätta fart Magne väntar på mig och en gravid fotografering med =)
Kram
Petra
Ja vad säger man Lovis avgudar sin morfar och försöker just nu att få oss alla att må bra. Hon sa till mig när vi skulle åka och jobba i lördags Nu gråter du inte på vägen dit för då förstör du sminket! Vår lill morsa som jag är rädd tar på sig för mycket.
Nej nu lär jag sätta fart Magne väntar på mig och en gravid fotografering med =)
Kram
Petra
Den där goa ungen kommer att komma långt hon. Där kan man prata om stöd, även från barn. Hon är ju helt underbar med det sätt hon har i sin personlighet. Det är ett stort stöd för henne själv, kan jag säga. Hon vågar, det är det som är problemet med de flesta i sådana här situationer. De vågar inte och drar sig undan istället för att fråga, bry sig, krama om och visa att man åtminstone tänker på andra.Krama den där kotten från Stina och säga att hon är den bästa Lovisen på hela jorden. Så det så! Nu börjar jag gråta också...så där far mitt smink.
SvaraRaderaKram Stina
Vilken underbar liten lillmorsa :o)
SvaraRaderaSkönt med barn som är så naturliga, men samtidigt förstår jag din rädsla att hon tar på sig lite mkt. Det viktiga är ju att prata, prata å prata.
Hoppas ni får nån läkarkontakt snarast.
Jag hade ringt och krävt besked om vad som kommer hända nu. Skulle inte fixa att gå och vänta. Tycker det verkar vara fel från sjukvården att göra så oxå....
Ha det så bra ni bara kan i alla funderingar.
Varmaste kramar!
Men lilla Lovis! Så söt hon är!! Och så klok! Men jag förstår att ni är rädda att hon tar på sig för mycket. Men hon verkar ju kunna prata om sina känslor och om sjukdomen så det är ju ett bra tecken.
SvaraRaderaNi är så himla fina er familj!
Skickar styrkekramar till er!