En speciell dag även i dag. Kroppen är helt utan ork och huvudet känns nollställt. Isak plutten rasade ihop i soffan igår em och där låg han tills det var dags att förflytta sig mot sängen. Vi har i nätterna två sovit tillsammans vi fyra, det är vår rutin när vindarna blåser allt för starka.
Jag försöker att inte tänka vare sig för långt fram eller bakåt känner att systemet måste få vila. År av starka upplevelser har satt sina spår. Tycker att jag som mamma är rätt bra på att hitta nuet men ändå flaxar tankarna i väg. Förflyttar jag mig några steg så är var annat steg tungt och var annat lätt. Detta har varit en otrolig press så ibland känns det ändå som att vi nu kan till viss del andas ut något. Långt bort från oro och sjukdom, hitta lättare vägar att gå.
Vi behöver tiden att landa i allt runt Isak, hitta balans och acceptans.
Medger ändå att det är på darrande ben livet ska fortsätta utan mamma, saknar henne mer än någonsin.
Begravningen blev fin. Själv var jag inte så närvarande, kände nästan chock. Man ser på allt utifrån och undrar vad det är för konstig dröm man drömmer. Man försöker klassikern att nypa sig i armen. Det är Mycket att ta in.
Hans älskade djur Joy & Attika fanns vid hans sid, bilder på dom som han valt ut själv. Plopp som han älskade. Vip-biljett till förra helgens bandyfinal hängande på hans skulptur gemenskap.. Dom sista skorna han arbetat med i spån från snickaboa. Snödroppar och tussilago plockade på deras gård. Bandyklubba och boll. Hans fina älgar som han tillägnat mamma i en julklapp 2010 med texten under: gjort under perioden för hans cancerbesked. En bild på deras hus med regnbågen ovanför Somewhere over the rainbow som spelades som avslutnings låt.Liggandes i sin fina furukista var han Barcaklädd och i fickan fanns en snusdosa och ett visitkort.
Märkligt att bara skriva detta och se bilderna. Tror att mitt undermedvetna bestämt åt mig att ta en paus, det är för mycket att ta in just nu.Men jag skriver, backar, bearbetar igen när jag orkar. Tycker nog man är fantastiskt skapad när man kan göra så. Jag vill bibehålla Kärleken till livet och min familj. Jag vill ha balansen av Allt både lycka och sorg!
Tack för alla gåvor till Isaks hjärtfond och cancerforskning.
Kram
Petra
Ååå vad fint ni hade ordnat det, Marianne och Bengt kan verkligen vara stolt över sina fina barn. Hoppas nu ni kan få lite lugnt och koppla bort det här en stund.
SvaraRaderaKramar!!!