I dag när jag åkte till jobbet spelades denna låt på radion, vilket tog mig tillbaka i tiden. För 8 månader sen hamnade Isak på lasarettet först gången och jag fanns där dagtid men varje kväll när jag åkte hem spelades denna låten. Jag minns hur ont det gjorde att lämna dom, jag minns hur jag kände kroppen gå mot bilen sen minns jag inget förens jag stod parkerad hemma på gården igen. Helt tom gick jag sen in för att krypa ner brevid min dotter.
Vi ska försöka oss på lite ledighet igen och vi ska fira vår 1-åring. Det är tur att jag har blivit moster i allt, önskade bara att jag hade ännu mera kvalitetstid med henne min Lisa ♥ . Men det är ofta mina tankar är någon annanstans men jag gör mitt bästa för att vara en bra moster precis som min var för mig.
Har också förstått att det finns människor som verkar tycka att jag är otrevlig när jag inte är glad och inte alltid orkar möta blickar. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt...Jag är jag och jag kan inte spela glad eller låtsas tycka att allt är bra när det inte är det. Kan bara be om ursäkt för det, eller ska jag egentligen behöva det. Goda vänner borde förstå vår situation om dom lyssnade. Försök att för en sekund att tänka er att det var erat barn som hade ett hjärtfel där diagnosen fortfarande är oviss. Har jag inte rätt att känna oro och vara ledsen. Blir glad över reaktioner här om jag är ute och cyklar !!
Mitt största mål under dom närmaste 2 dagarna är att få i väg ett mejl till Sahlgrenska med frågor runt läkarnas sätt att hantera den förra inspelningen som gjordes. Den raderades och vi önskade att Isak läkare i GTB fått chansen att avgöra det. Har också jätte dåligt samvete över att det inte gjorts tidigare då det gått en hel månad...har bara inte haft orken.
Ha en fin helg!
Kram Petra
Det är klart ni har all rätt att vara ledsna och inte vara på topp. Förstår inte hur ni orkar jobba, men ni har i alla fall varann. Försök njut av ledigheten, vi kommer nog ut till Sågmyra en sväng nästa vecka. Kramar Kicki
SvaraRadera<3 du har all rätt i världen att känna oro och vara ledsen, vem skulle inte det om man var i er situation? Vet att ni säkert har mycket ni vill hinna med de dagar ni nu är lediga, men försök att bara vara också, ta dagen som den kommer och njut av varandra!, trots tankar och funderingar som också ges tid att komma.. Stor kram
SvaraRaderaKäraste familjen Ehrling-Rogström, jag önskar så innerligt att Ni ska få en välbehövlig semester om än en kort, utan att det händer något.
SvaraRaderaJag tycker inte du ska ha dåligt samvete för att du inte är den moster du önskar att du var, bara att du finns i hennes liv gör att du är en förebild för den lilla flickan. Och jag vet att om det verkligen skulle behövas så tar du dej den tid hon behöver, men just nu behöver din familj din tid mer.
Du ska inte be om ursäkt, det ska dom som tycker så göra! Har man inte mer empati och förståelse för Er situation.... ja jag vet inte ens vilka orda jag ska använda för det. Man blir ju heligt förbannad!
Självklart man inte ska visa spelad glädje för att behaga andra, man har rätt att visa precis hur man känner! Däremot tror jag att andra har svårt att hantera situationen om någon visar att man inte är glad, känner oro osv,....men det är väl ändå deras problem i såfall?!
Fortsätt att vara dom Ni är i både glädje och sorg.... är det någon som har problem med det så är det deras problem att hantera det, kom ihåg det!
Önskar Er igen den bästa semester Ni kan få och hoppas Ni får åtminstone en liten gnutta energi igen.
Många stora kramar till Er! Susanne
Hämta kraft hos varandra och försök se förbi andra åsikter. Andras åsikter om Ert liv och hur ni försöker hålla huvudet ovan ytan kan de stoppa upp i.... ;)
SvaraRaderaTänk på er själva just nu! Kramar P