Balansen i livet

I dag skulle bli en bra dag jag skulle få en dags ledigt..

Vad jag visste var att jag måste handla, vilket alltid är en tyngd i sig och man vet att en halv dag försvinner. Men det har blivit en viktig del då Isak måste ha laktosfria produkter och vi har nu efter samråd med sahlgrenska förstått att det betyder en heldel för hans mående. Hans sömn, kost och vätskeintag kan påverka han avtuppningar massor. Tyvärr inser han det inte alltid själv och man måste hålla koll och påminna honom dagligen. Jag känner mig ofta otillräcklig då det ligger på mig att se till att det finns bra saker hemma för honom och med tröttheten så misslyckas jag ibland och skulle han då svimma känner jag skuld att jag inte gjorde mera.

Efter handlingen kom så en dunder huvudvärk känner mig groggy och illamående. Vilken bra ledig dag, skönt att koppla av och ladda batterierna...not. Varje gång jag stannar upp mår jag allt sämre. Tankarna kommer och händelserna kryper inpå igen...jag mår inte bra...vill verkligen inte känna så här. Det är sommar, barnen är lediga vi ska ha det bra och njuta. Men jag orkar inte ens det, jag försöker njuta i det lilla. Har haft bra stunder med Isak i dag vi trivs bra i hop allra helst när lillasyster var hos en kompis ;) När vi kom hem så sa jag vi spelar lite kort och så kommer minnena fram igen..då vi fick kortleken av en sköterska på sahlgrenska...klumpen i magen...men jag ler och gör det bästa...vi har det bra jag och min son...men oron finns där och gör sig påmind varje dag...

Önskade att jag kunde finnas hos honom mera att jag kunde slippa ringa samtal hem för att kolla hur han mår...det är jobbigt dom gånger han inte svarar....det är en påfrestning....

Hur ska man orka ? Just nu snurrar världen runt, runt och det ligger en stor tyngd runt bröstet och gnager fast jag inte alls vill. Är det också för att jag vet att det nu är 3 veckor sen, räknar jag ner för nästa fall ? Jag som alltid sagt att det ordnar sig, varför förbereder jag mig för det värsta? Kanske för att året som gått snuvat mig så många gånger på Att det blir nog bättre ! Jag undrar för mig själv när då ?

Jag är så tung i kroppen och skulle vilja sova i flera dagar då jag är trött från att jag vaknar tills jag lägger mig. Ärligt talat så hatar jag detta !!!

Hoppas verkligen att morgondagen ser lite ljusare ut för detta mörker kväver mig sakta men säkert.

Kram Petra