Har bara börjat och just nu är det tungt, tungt.
Varför fick det inte bara vara nog?
Kan och orkar inte gå in på något djup men måste dela med mig kloka ord från vår dotter.
Lovis funderade plötsligt under kvällen var pappa och Jenny tog vägen, jag svarade henne att dom är på övervåningen med mormor och pratar just nu. Hon tittar på mig och frågar är det om det där? Ja svarar jag. Hon undrar då Hur mycket måste ni prata ni gör ju det hela tiden. Försöker förklara för henne att vi behöver det för att komma fram till hur vi kan hjälpa mormor & morfarjust nu. Då funderar hon lite sen säger hon Då kan man säga att ni är ett lag? Det var väl finurligt av henne och en bra förklaring som jag inte riktigt fick till själv. Men så är det vi är ett kämpande team mot starka krafter vi kämpar mot annat än cancer och det är trauman som vi bär med oss resten av våra liv.
Jag hoppas bara att våra Älskade barn fixar det lilla dom vet och allt vad det fortsatta resan innebär. Vi tar en timme åt gången...
Men visst undrar jag varför fick det inte vara nog med oron över Isak och pappas cancer?
Kram Petra
Jag hoppas bara att våra Älskade barn fixar det lilla dom vet och allt vad det fortsatta resan innebär. Vi tar en timme åt gången...
Men visst undrar jag varför fick det inte vara nog med oron över Isak och pappas cancer?
Kram Petra
Petra! Jag blir så ledsen över att läsa att ni inte fått er beskärda del av tunga saker..att ni nu har mer att kämpa med känns ofattbart! Vad nu än må vara.. Hoppas dock du känner att jag finns här för er om jag kan hjälpa med något..och att jag finns för Lovis närhelst det behövs! Styrkekram till er alla tappra kämpar!
SvaraRaderaJag är så Tacksam Anna att Lovis har dig. Barnen har och kommer tyvärr att få det extremt tufft. Kram Petra
SvaraRaderaMan blir både ledsen och glad när man läser detta. Ledsen för att ni ska behöva ha det så jobbigt. Glad för att Lovis är så oerhört klok liten tjej! Visst är ni ett lag...starkare än något annat! Kram till er alla
SvaraRadera