Tyngden

Rasade totalt när min syster åkte i måndags..
Tyngden hängde över en hela tis men i går tyckte jag att det fanns några stunder då tankarna skingrades och andningen kändes lättare.
Men i dag vaknar man av att det där oket hänger över en igen och tyngden runt bröstet gör sig väldigt påmind. Har i dag en tid att passa och man tvingas rota i skit man inte vill veta av, men det finns absolut inga alternativ. Som min vän Maria R skrev det är nog det värsta du ska igenom och jag vet ju det. Det skrämmer
Jag tycker ändå att mitt liv har fyllts med endel.

Min älskade mormor försvann i mitt liv som 10 åring. Min föredetta älskade svärmor som jag stod väldigt nära åkte in med magont och dom trodde det var akut gallstens anfall. Dom öppnade henne snabbt för att upptäcka cancer på tre viktiga organ, 2 veckor senare var hon borta. Fanns där för min svärfar, min egna chock la jag åt sidan. Mitt ex var med om en bilolycka och fick en hjärnskada, vårdade honom på sjukhuset dygnet runt under en period. Min älskade moster och reserv mamma dog under en tragisk motorcykel olycka tillsammans med sin sambo. En begravning med dubbla kistor, helt sjukt...
Kampen och oron runt vår son som varit och är. Pappas cancer och nu det andra skiten. Det får vara bra och nog!!!!!
Vem vill testa hur mycket man står pall egentligen?

Nej nu åker jag till jobbet och bygger om lite försöker skingra tankarna till em. Är så jobbigt bara när man Aldrig hinner hämta vare sig kraft eller andan.

Var rädda om varandra!
Kram Petra