Ensam

Så står jag här och känner mig så där förtvivlat ensam..

Magnus släppte allt och åkte för en stund sen, hans morfar somnade precis in.

Hjärtat bankar och kroppen gör så ont när man måste hålla in alla tårar. Fina Gunnar har funnit i mitt liv i 16 år också. Vet att han nu har det bra och att detta var väntat och han hade åldern inne men med allt vi har runt omkring oss så saknas styrkan. En sorg kan vara fin bara det vanliga livet är i balans, men vårat liv är långt ifrån balanserat och känslor pendlar hit och dit flera gånger per dag. Nu ska jag vara en stark mamma och hjälpa barnen i deras första förlust och sorg över någon som dör. Vet att det finns en dotter med det största hjärtat och för henne blir det tufft. Men det är livets väg och det är bara att ge sig in i kampen.

Kram Petra