Garderoben

Så står man mitt i livet och kämpar på...
Vi har haft en kämpig tid och jag önskade så att det fick vända lite, men det är snarare tvärtom. Har kommit till punkten där det inte finns någon återvändo. Skeletten i garderoben måste dammas av för att livet ska fortsätta. Om det bara handlat om mig så hade jag nog kanske bara gluttat in i garderoben och sen stängt, men nu är det inte bara mitt liv, mitt mående. Men jag erkänner att det är tungt och väldigt skrämmande. Om jag bara fått gå in i det med lite styrka...

Har nu tänkt i flera dagar på bloggen också. Den har i så många lägen hjälpt mig så mycket, jag behöver den men nu tror jag starkt igen på att ha koll på dom som läser eftersom djupet är så mycket mörkare.

Tar tag i det snart och för er som vill så står jag med öppna armar och sinne<3

Kram så länge
Petra