Så nära

att i dag tippa över på fel sida.

Känns verkligen som om livet står och väger på en tippbräda och i dag blev två moment bara för mycket och hade det inte funnits en person som i rätt ögonblick plockade upp mig så hade jag tippat över.

Varför i hela helvete tar det aldrig, aldrig slut någon gång? Hatar den här känslan nu när man vet att man är så nära att rasa...

Nu är den stora frågan
tar jag mig igenom detta
och var ska man hitta orken att trampa vidare?

Det gör så ont
vill bara vara lycklig.
Är så ledsen och besviken.

Kram Petra