Hoppet är det sista som överger en

Puh ännu några intensiva dagar har paserat.

Orkar inte gå in på några detaljer men det har varit hopp och förtvivlan i en salig röra.

Men efter att ha bockat av ett par saker och tagit beslutet att hoppa över Formex (med stor sorg i hjärtat) så kan jag se framåt lite igen.

Det är skönt ska ni veta :)

Vet att det nu blir att påminna sig själv att andas lite, bita i hop ett tag till under februari. Men förhoppningsvis ser vi lättare på vissa bitar under Mars. Låter som jag talar i gåtor men det är inte alltid lätt att skriva allt då det finns männsikor som tar illa vid sig i onödan.

Vi gjorde i går kväll efter träning det samtal med tränare och lite info till killarna som legat över oss. Det känns så skönt att dom vet vad som kan inträffa och vad dom kan göra om något skulle hända. Kanske kan vi så smått släppa lite på vår närvaro runt honom.

Vi pratade i går kväll jag och M om lyckan i detta bättre tränare har han inte kunnat få och grabbarna i laget är helsköna. Isak har det bra och nu behöver bara vi jobba med att hitta ett bra förhållningssätt till allt. M hade tufft i lördags på matchen och jag ser att det är mycket som ej är bearbetat. Man sitter på helspänn och hjärtat slår. Jag tänker nog mycket på vad som skulle hända om det händer igen, man vill så gärna att han ska få fortsätta med det han brinner så starkt för.

Nej nu väntar jobb, roligt jobb.

Sen blir det match till helgen igen.

Men en dag i taget!

Stora Kramar

Petra =)