Livsöden

Minns ni att jag för en tid sen berättade om någon som frågade om en familjefotografering trots att vi lagt ner vår verksamhet. Fanns inte en chans att vi skulle säga nej till någon vars önskan just då var just att få dessa bilder. Det grep tag i våra hjärtan en sån fantastiskt mysig, härlig familj mitt i livet. Även om jag tycker att vi haft vårt så kan jag inte ens tänka mig in i att som mamma få så tuffa besked, själv gråter jag bara vid tanken. Men denna fina männsika tänker inte ge sig utan kamp!
Tycker absolut ni ska följa hennes blogg och beundra. Bara att den heter Må bra i kaos säger allt för det är just vad denna fantastiska mamma kämpar för.
http://asaersa.blogspot.com/

Ni är med mig i tankarna ofta <3

Kram
Petra

101 dagar kvar

tills vi stoppar fötterna i sanden =)
Längtar...

Kram

Petra

Hoppet är det sista som överger en

Puh ännu några intensiva dagar har paserat.

Orkar inte gå in på några detaljer men det har varit hopp och förtvivlan i en salig röra.

Men efter att ha bockat av ett par saker och tagit beslutet att hoppa över Formex (med stor sorg i hjärtat) så kan jag se framåt lite igen.

Det är skönt ska ni veta :)

Vet att det nu blir att påminna sig själv att andas lite, bita i hop ett tag till under februari. Men förhoppningsvis ser vi lättare på vissa bitar under Mars. Låter som jag talar i gåtor men det är inte alltid lätt att skriva allt då det finns männsikor som tar illa vid sig i onödan.

Vi gjorde i går kväll efter träning det samtal med tränare och lite info till killarna som legat över oss. Det känns så skönt att dom vet vad som kan inträffa och vad dom kan göra om något skulle hända. Kanske kan vi så smått släppa lite på vår närvaro runt honom.

Vi pratade i går kväll jag och M om lyckan i detta bättre tränare har han inte kunnat få och grabbarna i laget är helsköna. Isak har det bra och nu behöver bara vi jobba med att hitta ett bra förhållningssätt till allt. M hade tufft i lördags på matchen och jag ser att det är mycket som ej är bearbetat. Man sitter på helspänn och hjärtat slår. Jag tänker nog mycket på vad som skulle hända om det händer igen, man vill så gärna att han ska få fortsätta med det han brinner så starkt för.

Nej nu väntar jobb, roligt jobb.

Sen blir det match till helgen igen.

Men en dag i taget!

Stora Kramar

Petra =)

Livet tar på kropp och själ

Oj vad man fått leta efter den sista kraften den senaste veckan. Är redigt sliten efter mycket arbete i press inventering som ska vara klar, en deadline på beställning av Villervalla höst-12 som ska vara klar om en vecka, formex väntar och på det så blev vi helt plötsligt utan personal som kan jobba kvällar. Då vi följer Isak på hans träningar kvällstid så sprack allt och detta blev momenten som fick magen att kapitulera. Magkataren från helvete har nu hängt i en vecka tills jag i går ringde min läkare som rekomenderade mig att dubbla dosen tabletter.

Nu hoppas jag på en liten vändning med allt. Det är för tungt nu och det känns verkligen att kroppen skriker efter lite ro. Mitt högra öga rycker och dunkar flera ggr per dag, kroppen värker och magen vill plötsligt ha mat men lika snabbt så svider den och säger Ät inte mera! Det får liksom snart vara nog jag har fått mitt och jag vet att jag lever, Tack!
Den lilla tendens vi såg på Isak på väg mot förra matchen har också satt griller i huvudet. Är det dags igen, har han varit pigg för länge, kommer det tillbaka? Det är skräck direkt, åh vad man vill att han ska få må bra. Man vill inte tillbaka till det som var för 1 år sen....

Någonting säger mig ändå att det i dag kan bli en bra dag, jag känner lite hopp mera än jag gjort på ett par veckor. Så go vänner hjälp mig hoppas på några lugna dagar innan det är dags igen. Vet att det låter hemskt men jag vet också att det är så det är för vissa saker kan vi inte påverka här i livet.


Trevlig helg!

Kram Petra

Passar oss

Så är det vi har det Bäst tillsammans!

Kram Petra

Så nära

att i dag tippa över på fel sida.

Känns verkligen som om livet står och väger på en tippbräda och i dag blev två moment bara för mycket och hade det inte funnits en person som i rätt ögonblick plockade upp mig så hade jag tippat över.

Varför i hela helvete tar det aldrig, aldrig slut någon gång? Hatar den här känslan nu när man vet att man är så nära att rasa...

Nu är den stora frågan
tar jag mig igenom detta
och var ska man hitta orken att trampa vidare?

Det gör så ont
vill bara vara lycklig.
Är så ledsen och besviken.

Kram Petra

Himlen trillade för en stund ner igen...

I dag stod innebandymatch i Smedjebacken på schemat. Redan i går sa Magnus att det känns inge bra i magen och då blir det jobbigt.

I morse klev jag och Isak upp först, åt frukost framför TVn och såg på fiskeprogram. En bra start på dagen med andra ord. Gjorde iordning lite matigare mackor som han kunde äta på väg i bilen då matchen låg under lunchtid. Men då på väg hör man hur han tappar stinget helt...jag får gråten i halsen och oron i magen växer sig stor. Försöker att inte tjata för mycket då man hör på honom att det är jobbigt men när vi åkt en bit känner jag att jag måste veta. Frågar om han känner sig loj och svaret blir såklart JA och då vet man att nått ligger i luften. Det blir så himla tungt när det trillar över en igen, jag vill att han ska må bra! Tankarna far runt hur gör vi nu vad är rätt vad är fel? Hänger det i eller vänder det? Dom startar alltid med en stund löpning och han tycker då att det känns ok så vi låter honom spela, men första och andra period är tuff innan man ser hur han fixar det. Hjärtat slår hårt, magen svider men vi överlever även denna gång. Det som gick så bra under 4 dagars cup (förutom en smäll i dosan) jag var inte riktigt beredd idag. Klart man vet att det hänger över oss men han har ju sett så pigg ut ett tag nu man vill inte att det händer igen, aldrig någonsin mera. Men vi inser såklart fakta att det är inget som är borta han håller det i schakt med bra vanor men med lite, lite fusk så finns det hemska där igen.

Vi är nu okej Isak har pliret i ögonen igen men oj vad snabbt man kastas tillbaka i tiden och minns stunderna han tuppat av.

Nya tag nästa helg!

Det är ju också förbenat roligt att han kan spela igen och det finns inget bättre än att se honom spela bara han är pigg.

Men visst är vi sårbara...

Kram Petra

Stänga av

I denna bergochdalbana så måste man i bland för att överleva bara stänga av. Dom dagarna är sköna när man lever ett "vanligt" liv igen utan att något gör ont. Samtidigt gör det ändå ont då man vet att man bara stängt av sina känslor och det blir också jobbigt att förneka. Ett ekorrhjul är vad det är....

Har inte skrivit på ett tag då jag tycker att det är jobbigt att inse att det jag vill skriva mest gör ont. Det har i perioder varit mera mörker än ljus och det äter sig sakta men säkert in och tar över även om jag är en stark människa.

Någon gång, någon dag delar jag nog med mig mera av min upplevelser och erfarenheter i hopp om att hjälpa någon annan i mörkret, men inte nu. Nu behöver jag själv ha orken att strida min kamp av livet.

Tur är att jag vet att när man tagit sig igenom och förbi så är man stärkt och det har man sen med under resten av sitt liv som en erfarehet och som en styrka. När man var yngre så hade man svårt att se det på det viset men nu är man lite äldre och klokare =)
Nej fy det gör ändock inte att det gör mindre ont plus att jag nog tycker att jag fått nog av den varan. Vissa glider igenom livet och andra får kämpa dessto mera.

Nej nu fick lite pysa ut nu är det dags att snabbt stänga av och åka mot jobb och den eviga inventeringen.

Kram

Petra