torsdag 20 oktober 2011

Tar en liten paus

Förstår att ni undrar hur det gått för oss under denna veckan och bara därför delar jag med mig några rader. Har för övrigt bestämt mig för att ta en paus så gått det går en stund från det som tynger. Orkar därför inte heller skriva för då blir allt på riktigt igen...

Vi gick in i det ena och ut i det andra, inte en dag är utan påminnelser och då gäller det inte bara Isak utan vi brottas med en heldel annat som jag inte kan dela med er även om jag ibland bara vill skrika ut ALL min sorg.


Vi var till lasarettet i måndags och gjorde lite framsteg och lite bakåtkliv. Flera prover ska tas och den läkare som vi väntade skulle ringa oss under förra veckan har visst just nu semester i två veckor... Ingen tid för ultraljud på vänstrakammaren i okt utan vi får snällt vänta tills mitten av november. I går kom också hans läkarjournaler som jag beställt = mycket läsning och många tankar. Varför, om !?

Finns numera i bakhuvudet att vi får nog leva med detta utan exakt diagnos. Isaks morfar har ju svimmat av och krampat flera gånger under livet och dom har inte kunnat fastställa felet på honom. Man skulle kunna tro att det är ärftligt men det är en heldel som skiljer dom åt. Känns just nu väldigt orättvist Hur mycket skit ska vi behöva ta ?

Just därför tar jag en paus från detta liv för att samla ny kraft vid nästa avsvimning, läkarbesök, m.m Återkommer när vi har någon ny pusselbit eller något att dela med oss. Tills dess Må gott var rädda om varandra och livet i stort.









Tack Åsa för dom vackra blommorna !!! Kärlek

Isaks älskade Bill ville vara med på ett hörn =) han är verkligen Isaks stöttepelare.


Tack Sten för Kramarna i går !!!
.

Kram
Petra

2 kommentarer:

  1. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni kommer få ett svar, om ni inte får det så önskar jag att ni hittar kraft och ork till att fortsätta leva utan en massa hinder... massa styrke kramar och tankar sänder vi till er =)

    SvaraRadera
  2. Hoppas Ni kan ta en "paus" och bara försöka hämta lite energi, ork och kraft i varandra. Många kramar // Susanne

    SvaraRadera