I går morse gick jag runt hemma utan att veta vad jag egentligen gjorde. Målet var att ta sig mot jobbet men man fastnar i tankar och förvirring och allt tar längre tid.Det har blivit en del chockfaser under senaste året.
Min mobil ringer och det är min man och någonstans hör jag honom säga Mormor har åkt in till lasarettet i natt med blödande tarm och dom har hittat en stor tumör. Känns som om jag slutar andas för en stund sedan säger jag Du driver med mig men medans jag säger det inser jag hur dumt det låter det är klart att han aldrig skulle driva med mig allra helst inte en morgon som denna...börjar då fundera på om jag är vaken eller om jag drömmer. Om vi bara fick ta en sak åt gången, man orkar inte hur mycket som helst.
Men men vår saga är just nu inte den vackraste men ändå är den också det.
Jag älskar min kille högt och jag avgudar våra vackra kloka barn.
Från ett år av en stor männsklig besvikelse finns plötsligt en bunt som står med värme och kärlek. Är så tacksam och tar emot er med öppna armar.
Alla samtal, mail och telefonsamtal och det finaste besöket med nykokt knäck det lever vi på länge, länge. Har långt ifrån kunnat svara er alla men jag är verkligen varm i hjärtat det ska ni veta. Så lite betyder Så Mycket!
Magnus var nyss ner med tidningen till sin svärfar som har svårt att ta sig ut. Dom står varandra nära och jag så glad och stolt över Magnus stora hjärta och engagemang som han ger mina föräldrar i detta.
Vi har i dag ordnat ledigt för att åka in till lasarettet för att finnas hos Magnus mormor en stund sen väntar innebandy träning för Isak.
En dag i taget...
Tack alla fina
fortsätt sprida värme till männsikor i stort
det mår vi alla bra av.
Stor Kram
Petra
All kärlek till er!! och jag önskar och hoppas verkligen ni får en bra jul och ett gott nytt år trots allt! finner inga ord längre för allt som händer. Men jag tänker på er och sänder en miliontals varma styrkekramar!!!! <3 <3 <3 /Malin
SvaraRadera