Bakslag

Har trots ännu en omskakning känt mig rätt stark men i dag känns det som om jag hade varit på brakfest i går. Minsta sak är tung och förvirrande. Vi kämpar på i vår butik båda två i dag.

Besöket hos Magnus mormor i går var både jobbigt och fantastiskt på en och samma gång. I två timmar satt vi hos henne och kramades, skrattade & grät. Efter en stund allvarligare prat säger hon plötsligt Äh man får leva på hoppet som loppan sa och så skrattade vi så tårarna trillade istället. Det är en stund som vi kommer att bära med oss i våra hjärtan oavsett hur fortsättningen blir...

Tankarna runt pappa kommer och går men för att överleva i butiken så får man anstränga sig för att ta bort dom och det gör ont. Det är så många frågetecken om så mycket just nu eller ja just nu är det ju inte egentligen, det har sett ut så för oss ett tag nu :( Det jobbigaste av allt är att det inte vänder i morgon precis, det är många uppförsbackar och kurvor kvar på vår väg.

Hoppas att ni får en fin tredje advent!

Kram Petra