Försöker övertyga mig själv

Jag fixar detta
Jag är stark

Men det är lika enkelt längre
Vi har sen pappa fick sitt första besked i maj 2010 inte haft många lugna stunder.
Orken börjar tryta rejält.
Vi tycker ändå att Isak har haft två bra månader men med dom kom också orken att tänka tillbaka och landa. Skeppet sjunker verkligen sakta men säkert...
Vill må bra men just nu famlar man i ett mörker!
Vill så gärna våga hoppas att Isak mår bra men om ni visste hur rädd man är att det ska brista igen då det gjort det så många gånger. Men vi försöker!

Magnus mormor är i af hemma igen och det ser ut att gå bra.
Min syster kommer snart hem och det ska bli skönt.
Men vi har en jävla resa framför oss med så många frågor.

Mot jobbet!

Kram Petra

Vår son

Har skrivit detta på fb:

livet är inte lätt, alla klagar över sitt liv att dom vill ha ett nytt! men dom får inget, då tar man sitt liv och gör något bra av det och inte tycker synd om sig själv, jag känner tyvärr en sån person och hon är skit kall har inga kännslor alls, vad jag vill komma till är att av allt skit.man får skapar man bara en bra livs erfarenhet dom man har hela livet, så om något är jobbigt se bara allt som en bra sak för en annan dag kan man ha nytta utav det;)

Blir så stolt över att ha en så klok son <3

Älskar Dig

/ Mamma

Bakslag

Har trots ännu en omskakning känt mig rätt stark men i dag känns det som om jag hade varit på brakfest i går. Minsta sak är tung och förvirrande. Vi kämpar på i vår butik båda två i dag.

Besöket hos Magnus mormor i går var både jobbigt och fantastiskt på en och samma gång. I två timmar satt vi hos henne och kramades, skrattade & grät. Efter en stund allvarligare prat säger hon plötsligt Äh man får leva på hoppet som loppan sa och så skrattade vi så tårarna trillade istället. Det är en stund som vi kommer att bära med oss i våra hjärtan oavsett hur fortsättningen blir...

Tankarna runt pappa kommer och går men för att överleva i butiken så får man anstränga sig för att ta bort dom och det gör ont. Det är så många frågetecken om så mycket just nu eller ja just nu är det ju inte egentligen, det har sett ut så för oss ett tag nu :( Det jobbigaste av allt är att det inte vänder i morgon precis, det är många uppförsbackar och kurvor kvar på vår väg.

Hoppas att ni får en fin tredje advent!

Kram Petra

Ur askan i elden

I går morse gick jag runt hemma utan att veta vad jag egentligen gjorde. Målet var att ta sig mot jobbet men man fastnar i tankar och förvirring och allt tar längre tid.Det har blivit en del chockfaser under senaste året.

Min mobil ringer och det är min man och någonstans hör jag honom säga Mormor har åkt in till lasarettet i natt med blödande tarm och dom har hittat en stor tumör. Känns som om jag slutar andas för en stund sedan säger jag Du driver med mig men medans jag säger det inser jag hur dumt det låter det är klart att han aldrig skulle driva med mig allra helst inte en morgon som denna...börjar då fundera på om jag är vaken eller om jag drömmer. Om vi bara fick ta en sak åt gången, man orkar inte hur mycket som helst.

Men men vår saga är just nu inte den vackraste men ändå är den också det.

Jag älskar min kille högt och jag avgudar våra vackra kloka barn.

Från ett år av en stor männsklig besvikelse finns plötsligt en bunt som står med värme och kärlek. Är så tacksam och tar emot er med öppna armar.

Alla samtal, mail och telefonsamtal och det finaste besöket med nykokt knäck det lever vi på länge, länge. Har långt ifrån kunnat svara er alla men jag är verkligen varm i hjärtat det ska ni veta. Så lite betyder Så Mycket!

Magnus var nyss ner med tidningen till sin svärfar som har svårt att ta sig ut. Dom står varandra nära och jag så glad och stolt över Magnus stora hjärta och engagemang som han ger mina föräldrar i detta.

Vi har i dag ordnat ledigt för att åka in till lasarettet för att finnas hos Magnus mormor en stund sen väntar innebandy träning för Isak.

En dag i taget...

Tack alla fina

fortsätt sprida värme till männsikor i stort

det mår vi alla bra av.

Stor Kram

Petra

Så vaknar man till en ny dag

Tankarna far runt

När ska allt ta slut?

Det är så mycket på en och samma gång.

Blev så ensamt i går när beskedet kom då Magnus & Isak var på träning. Är så tacksam över erat stöd på FB det gav mig Mycket i går extra tack till min gamla vän från Färnäs. Vi behöver varandra och även våra pojkar <3

Det gjorde ont i mitt mamma hjärta igår när barnen blev ledsna. Lovis kastade sig över morfar som låg på soffan när vi kom dit. han grät och försökte tala om för henne att hon är världens finaste. Efter en stund tittade hon på mig och sa nu får du ta över mamma...jag höll pappas hand. En mycket tuff upplevelse som vi kommer att bära med oss resten av livet. När vi varit hemma en stund sa hon Mamma jag har aldrig sett morfar gråta och jag hörde nästan inte vad han sa hans röst blev så konstig. Det värsta är att jag inte längre kan hindra detta och barnen kommer att få det tufft.
När sen killarna kom hem så gick dom raka vägen dit. Efter en halvtimme kommer Isak först och jag möter upp honom med en kram. Han och morfar hade kramats länge och många tårar hade trillat. Morfar sa att Isak var speciell för honom som första barnbarn och han pratade om hur han brukade stanna till hos oss när Isak var liten och att Isak ville ha hjälp på med sin ryggsäck. När Isak varit hemma en stund säger han Mamma hur ska det bli med mormor då? Vad tänker du då frågar jag. Men när hon kommer hem sen då är det ju alldeles tomt i huset Isak tänker på sin mormor mitt i allt. Nu gör det så ont, så ont

Mamma sa att man är tillbaka i chocken som vi fick för lite över ett år sen. Då höll vi barnen lite mera förskonade men nu finns liksom ingen återvändo... vi kan inte längre blunda och hoppas allt för mycket..

På allt detta så ska vi också orka:

att försöka stötta Isak och hoppas att allt blir bra

jobba varje dag då vi mitt i allt måste dra ner på personal

vara ett stöd till Ms mormor där han står som anhörig mot läkarna

ta vettiga beslut om framtiden

hjälpa grannarna

Det blir många många tankar som rörs ihop i en salig blandning. Mitt i allt ska man ta hand om kunder, vara en bra mamma låta allt det vanliga rulla på mat, handla, tvätt....

Önskade så att det fanns ekonomi så att jag kunde få vara ledig en helg.

Undrar hur länge man orkar hänga i? Det är tur att man har dom allra bästaste, klokaste och underbara barn..utan er hade det aldrig gått. Älskar er så makalöst mycket. Magnus sa igår vi har fantastiska barn!

Puh

dags att torka tårarna och andas djup

jobbet väntar.

Kram Petra

Måste orka, måste orka...

Det blev ingen längre paus med lycka.
I aug visade det sig att pappas värden gått upp och då beslutades att operera bort det som gick eftersom bromsmedicinen inte längre hjälpte. Värderna brukar kunna gå ner efter op och för 1 vecka sen var han så i väg och lämnade ett blodprov. I dag skulle dom så ringa upp och tala om läget..det blev inga roliga besked. Värdet hade gått upp i stället för ner...nu finns bara smärtstillande sprutor som åtgärd..allt är overkligt..

Äh det kom annat emellan när jag skrev får fortsätta en annan dag nu måste jag försöka sova.

Kram Petra

Just nu är prio1 att andas

Allt har verkligen hopat sig och man får just nu vara glad om man vet vad man heter, förvirringen är total. Men vi har fått lära oss att dela upp dagarna i mindre portioner för att ta oss igenom allt. Vi brukar också försöka skratta lite när allt är som värst för ibland känns det som en parodi.

Som i går när varje timme har en måste sak och man försöker lägga upp en planering för morgondagen då ringer Ms mormor och vill ha med honom till läkaren i dag vid 10. Calimero fyller 4år i dag, jag min idot har klipptid (sker 2ggr om året) och vi har inte råd med personal just nu. Hemma är kaos men just nu står Isaks träningskläder på listan för i morgon är det dags igen, hur vi nu ska få ihop det!? Det låter som en futtig sak med en tvättmaskin men i min överhettade hjärna är varje liten måste sak stor nog att bara komma i håg. Vi har en stor press i företaget också. Allt i en soppa och jag kan fylla i med massor av ingredienser !!

Isak har alltså fått provträna med IBF Falun i innebandy 2 kvällar i rad nu och det ser ut att gå riktigt bra. Behöver nu finnas vid hans sida 3 kvällar i veckan + ev match. Vet att vi måste börja släppa på sikt men med nya tränare och ett mycket högra tempo vill vi se att han fixar det och att dom lär känna honom först och det får ta den tid det tar. Han lyser av lycka och det är värt Allt!

Det är nu 3 veckor sen ultraljudet gjordes och vi har inget hört från Falun vilket jag inte heller förväntat mig. Men jag mejlade för en vecka sen all info till sahlgrenska som svarade samma dag. Isaks vänstrakammare har inte växt vilket betyder att det inte finns någon hjärtmuskelsjukdom puh.. men det kommer ändock att följas upp.

Lägger här in infon som kom:
All information som vi har talar starkt för att Isak har sk Neurokardiogen synkope. Dom långa pauserna i hjärtrytmen som han hade i våras berodde sannolikt på en kombination av magsjuka och läkemedel. Isak skall inte äta läkemedel som göra att hjärtat slår långsammare. Jag vet att vi har pratat mycket om vad denna typen av svimningar är, så jag skall inte upprepa mig utan bara nämna något om behandlingen.
Det är viktigt att undvika saker som utlöser svimningarna. Det verkar ju som om det fungerar betydligt bättre när han inte får mjölk och har mindre ont i magen. Det är också viktigt att dricka mycket (urinen skall vara nästan klar) och att ha ett ökat saltintag. Om man inte kan förhindra svimningarna så finns det skäl att lägga in en pacemaker.
När det gäller träning så är det lite lurigare. Neurokardiogen synkope får man inte under pågående ansträgning men intensiv träning under längre tid kan göra att man blir mer känslig. I Isaks fall så är mitt förslag att låta honom träna som han vill och skulle han få mer besvär så tar vi upp diskussionen då. Försök få honom att sköta övriga saker som mat, dryck och sömn så bra som möjligt.

Så är läget just nu så jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte är känslig av intensiv träning för det blir det verkligen nu. Han älskar det och jag vill inte plocka ifrån honom det för det är hans liv och det han lever för varje dag.

Men jag har ändå hopp om oss och om Isak, jag önskade bara i bland att målet var lite närmare.

Mina tankar ligger ofta hos en annan familj som för en annan kamp betydligt värre än vår. Livet är hårt och orättvist just därför måste vi vårda varandra och uppskatta varandra. Jag är så tacksam över min familj och våra underbara barn.

Det som står på min önskelista hos tomten är:
Låt Isak slippa magsjuka

Vore trevligt att veta om ni fortfarande följer bloggen trots att inläggen blir mera sällan. I början var det så skönt att skriva men nu är det mest jobbigt att påminna sig själv med sina funderingar. För även om Isak haft 2 rätt bra månader så kan jag lova att det ligger i bakhuvudet hela tiden man är livrädd att han ska rasa någonstans och att vi ska tappa allt.

Kram
Petra