Datum, minnen, tillbaka blickar

I morgon är det så exakt 1 år sen M ringde mig sittandes i bilen på väg att köra Lovis på dans. Isak hade totalt kolapsat under en innebandymatch och akuten väntade.

http://lovisochisak.blogspot.com/2010/11/annu-en.html

Vad vet vi i dag 1 år senare, inte speciellt mycket. Men en heldel har avfärdasts längst vägen allra helst den första jobbiga misstanken som fanns och var stark långt QT. Lite mediciner sattes in och plockades sen bort när den inte var bra att kombinera med magsjuka då Isak tuppade av 6 ggr på 5 timmar. En loop recorder opererades in i april och just nu pågår diverse undersökningar runt hans mage som inte verkar att ge så mycket.

Älskade Isak du är en mycket speciell kille på många sätt men måste du vara speciell i din "sjukdom" och förbrylla oss med att svimma av i bland =) Om vi bara kunde få veta varför och hjälpa dig. Men du är lugnet själv i alla lägen och Jag är så stolt över din storhet i det mesta och allra helst i livet som stort.

När vi var och träffade den nya läkaren som är specialist på mag/tarm så hade han läst igenom Isaks journaler och på någotvis märkte vi att han läst mellan raderna att dom nu tycker att det finns inte så mycket mera att göra !? Jag är inte dum, jag förstår att det inte finns svar på allt men det blir på någotvis en konstig känsla att inte få en diagnos det är ju trots allt det vi kämpat för och väntat på. Nu blir det en tomhet och en oro som ändå kvarstår även om livet vill ta oss vidare.

Vi har försökt att koppla bort under ett tag och jag tycker nog att vi gjort det rätt bra. Om några dagar drar det i hop sig lite igen vi ska under en veckas tid operera morfar, fira Isak som blir 14år och göra ett ultraljud på Isaks vänstra kammare igen, ett halvår efter Sahlgrenska som tyckte den var något förstorad. Livets svägningar kan man säga men jag tycker att vi har lite mera styrka igen och jag hoppas att vi även har ett uns kvar om ett par veckor då fixar vi detta!

Stå på benen nu unge och låt bara bli att svimma av!

Vi älskar dig över allt annat och givetvis tappra lillasyster också, som under året fått stå åt sidan lite även om hon annars är den som vill vara i rampljuset. Ni är båda så fantastiska!

Tack också ni fantastiska männsikor som varit med oss hela året .

Fick i fredags ett sådant där sms som bara gör en glad och lycklig och styrkan i att orka, små ord blir så stora och betydelsefulla och gör så mycket.

Det stod:
Hur mår min hjälte från rog? Står du på benen? Jag önskar er en fin helg trots det gråa vädret. Kram på dig :)

Tack finaste Sara, blir glad igen bara att att skriva och läsa det!!! Känner mig verkligen inte som någon hjälte det är så många som genomgår så många kamper under sitt liv och andra som orkar gnälla över så ynkliga saker som lite ostädade hörn här och där eller en ynklig förkylning. Vi bör vara rädda om varje dag och vårda dom som ger oss något att leva för, männsikor med hjärtat på rätta stället!

Kram alla
Petra