Klumpen i magen

var faktiskt borta under ett par veckor i okt, men nu är den på plats igen liksom tyngden på ens axlar. Ett tag fixar man den känslan men nu mår man mest illa över sig själv när hela ens väsen går in i det djupa, svarta...vill inte !!!!!

Förra veckan somnade jag gråtandes en kväll, vaknade gråtandes. När man sen ser klockan går och arbetet väntar så får man ta i av allt man äger och har för att bita i hop och åka till jobbet och låtsas att allt är bra, det är jobbigt.

Är mitt i allt otroligt tacksam över att vi haft Lisa besök över helgen, hon är läkande på alla sätt.
Mosters själ får glädje påfylld, jag älskar dig!

Pappas operation gick bra och egentligen var det ingen oro över just den utan mera en påminelse av att allt är på riktigt. Han är förövrigt mycket sämre och har fruktansvärda smärtor... mamma får dra ett tungt lass.

I dag väntar ett nytt ultraljud på Isaks hjärta. Känslorna är många och tron är inte stor. Denna gång ska i af info gå till Sahlgrenska så att samma läkare får titta på det som för ett halvår sen tyckte att den vänstra kammaren var något förstorad.
Har verkligen ingen kraft kvar att kämpa även om jag vet att jag måste, det är min älskade son. Nu kommer tårarna igen, hatar att vara svag nu när jag behöver styrkan att slå näven i bordet. Är arg på så mycket...ska nog göra en lång lista när jag har tid, få ur mig skiten!

Nu får jag sätta fart då en säljare väntar!

Ha en bra dag!

Kram Petra