Pappa

I morse kom pappa upp med tidningen. Vi har inte setts på ett tag då han bla varit ut på en liten tripp under några dagar med en god kamrat. Sen ska jag ärligt säga att jag undvikit honom och det är piss av mig. Jobb v/s sorg är ett moment jag just nu inte kan hantera...Men i morse bestämde jag mig för att prata lite. Först pratar vi lite allmänt sen säger pappa att det var ju inte så här det skulle bli men i nästa mening säger han att jag har inte kunnat få det bättre. Två fina barn och fantastiska barnbarn. Jag lovad pappa i sommras att vi skulle ta vara på tiden tillsammans, äta i hop en gång i veckan och Lovis sa till mig bestämt att nu måste du krama din pappa varje dag! Känner mig inte som någon bra dotter just nu, mycket far i mitt huvud. Jag hade en underbar relation till min pappa som liten sen hände något i tonåren vi tappade bort varandra på vägen. Det är inte alla gånger relationer, familj och känslor är lätt. Det är nu vi har chansen att reparera men det är inte lätt och egentligen helt fel att man ska behöva bli sjuk för att man ska ta tag i det och inte ens då är det lätt. Det är Stora känslor som blandas och blir en enda röra. Sen känner jag att chocken vi fick i sommras hann aldrig bearbetas för fem öre jag har ju ständigt ett jobb som väntar. Även i morse var det bara att bita i hop för att åka och ta kort. Nu sitter jag mittemellan två jobb och känner att ut någonstans måste det annars sprängs jag i bitar.

Snart pappa snart ska jag finnas där...
Tur är att min älskade M är en bra vän för dig!
Tänk om ni kunde bege er till Barcelona grabbsen =)

Kram P