Annorlunda dag

Vaknade i morse och kände mig orkeslös och rätt nere. Skickade sen i väg familjen och satt mig ner för att äta frukost då tittade pappa in med tidningen. Har verkligen med dåligt samvete plockat bort dom tankarna ett tag. Men det är nu på väg i kapp mig...det är med stor oro för pappas nästa besked i början av november. Har bromsmedicinen gjort någon påverkan? Känner att jag får andnöd vid tanken bara, på det bygger jag sen tankar om Isak får vi svar på hans problem någon gång? Det blir tungt så är det...
Men dagen får en annorlunda vändning trots allt. När jag väl tagit mig till jobbet får jag ett mess som gör att jag får bita i hop utan att börja gråta men samtidigt blir jag också glad och stärkt. Så här stod det:Hej kära du :) läste precis på bloggen om hur du/ni mår o förstod genast varför jag drömmer om dig så mycket nu igen. Jag vet ju att du tog en bit av mitt hjärtaför länge länge sen, men inte att du tog en så stor bit ;) Du är en kämpe :) PUSS O KRAM

Efter det ringer en mamma för att boka en fotografering efter att det är klart så säger hon Du jag följer er blogg och vill bara säga att jag tänker på er. (på väg att brista igen) Ni har en jätte fin butik och vi är jätte nöjda med våra kort. Ja vilken lycka mitt i allt må jag säga.Tack C eller K :)

Och nu på kvällen kom också ett sånt där mess som bara värmer. Tack goa A !!

När jag sen ska in här och skriva av mig lite så hittar jag dessutom fina kommentarer. Visste ni att jag behövde det just i dag ? Lite ny energi :) Tack fina människor.

Har funderat mycket på det här med bloggandet. Man blottar sig ju lite då man som fotograf och butiksägare möter mycket människor som vet vem jag är men inte alla gånger vet jag. Men jag får gå på magkänslan och för mig är detta ett bra sätt att släppa på endel av trycket i själ & tankar. Såg i går ett program som jag spelat in förut som handlade om just detta. Bloggande cancersjuka som har massor av följare i sina bloggar där besöksantalet sjunker så fort dom skriver mera om vardagslivet men höjs igen när sjukdommen nämns. Vi behöver nog ibland bli lite påminnda om att ta vara på varje dag och vara rädda om det vi har och varandra. Vi vet aldrig vad nästa dag har att bjuda på.

Kram
Love you M förlåt att jag inte svarat på ditt mess fixade det inte på jobbet helt enkelt hoppas att du läser detta. Om inte vi måste höras och kramas lite snart !!

// Petra