Har precis åkt och lämnat Isak det är dags för samma innebandycup som för ett år sen. Det var där och då jag slutade skriva. Det som var mitt sätt att bearbeta att lätta lite på trycket. Men plötsligt blev det för tungt att skriva ner vad som faktiskt händer, det gjorde mera ont än var till nytta.
Vet inte om det är rätt nu heller men jag ger det en chans för just nu vill inte kroppen fylla på med mera utan något måste få pysa ut.
Det får bli små portioner av allt för mycket har hänt under detta år. Önskade jag kunde säga att allt som hänt varit till det positiva men så är det tyvärr inte vi står fortfarande och trampar vatten i Mycket.
Men nu är nu och i dag är i dag och stunden nu är känslan jag känner Nu.
Har lämnat Isak men matchen är först på em och då står jag självklart vid hans sida, Alltid.
Det som ändå varit min glädje då det är Isaks glädje är numera också min akilleshäl. Det har varit en jobbig vinter och något sätter stopp i hans kropp orken finns inte där alla dagar. Då gör det ont, ont. Det som hållit honom ovanför vattenytan börjar också på att säga ifrån. Finns det INGEN Rättvisa!? Hur mycket ska han behöva ta? Min Älskade pojk jag vill dig Allt gott och jag önskar att jag kunde lova dig att nu vänder Allt, men så enkelt är det inte.
Jag är din mamma och jag Måste orka Kämpa vidare mot läkare, sköterskor, skolan och livet själv. Jag får Aldrig ge upp!
Men det är inte lika lätt som det låter längre 3 år sätter sina spår även i den starke. Vi har lärt oss att dela dagen i små stunder det har blivit vårat sätt att överleva.
Nej jag tror detta får bli allt för i dag!
Nu positiva tankar på att matchen idag blir en bra stund med ork och Glädje vi behöver det!
Kram
Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar